Japansk höst på Cinemateket: Visning med benshi

Woman of Tokyo-filmaffisch
Woman of Tokyo-filmaffisch

Lystring stockholmare! Under hösten har Cinemateket i Stockholm gjort en satsning på att visa några av de riktiga pärlorna ur den japanska stumfilmsskatten. Sista chansen är 22 november, när benshin Ichiro Kataoka framträder ihop med Matti Byes ensemble och Gunnar Linder på japansk flöjt. Filmerna som visas då är Woman of TokyoAn Unforgettable Grudge och Terje Vigen.

Stumfilmsbloggen mejlade Johan Nordström, filosofie doktor i filmvetenskap och lektor vid Tsuru University för att få veta mer.

Vad är egentligen en benshi, vad har traditionen för bakgrund?
– En benshi, eller “katsuben” som de även kallas, är en kommentator som ”förklarar” filmens innehåll för publiken. Detta sker genom att benshin spelar/ger röst åt karaktärernas repliker, såväl textade som otextade. Vidare agerar även benshin som förklarare av filmens handling när hen anser det vara på sin plats. Vidare betydde benshins närvaro att filmerna inte på samma sätt som i väst behövde förlita sig på textning för att skapa narrativ klarhet.

– Traditionen knyter an till såväl japanska Laterna Magica-föreställningar som till japanska verbala berättartraditioner.

Vad utmärker den japanska stumfilmstradionen jämfört med andra länder?
– Den japanska stumfilmstraditionen utgör en unik berättartradition, med rötter i bland annat den japanska teatern, samtidigt som den även är kraftigt influerad av internationella filmkulterer, då särskilt Italien, Frankrike, Tyskland och Amerika. Detta ledde till en visuellt och narrativt oerhört rik filmkultur, som var distinkt japansk, men samtidigt kraftigt influerad av väst.

Vilka regissörer borde en spana in som grundkurs i den tidiga japanska filmen?
– Med tanke på vad som finns tillgängligt i väst så skulle jag rekommendera den nyfikna att börja med att ta en titt på filmer regisserade av Yasujiro Ozu, Mizoguchi Kenji, Naruse Mikio samt Shimizu Hiroshi. Utöver dessa så finns det även en rad klassiker släppta av företaget Digital Meme i deras serie Talking Silents. Extra kul med dessa DVDer är att de även har ett benshi ljudspår.

Har du någon favorit bland filmerna som ingår i serien på Cinemateket?
– De är alla filmer av exceptionellt hög kvalité, men jag är personligen väldigt förtjust i Street without end/Kagirinaki hodo.

Något mer intressant att tillägga?
– Hoppas ni gillade programmet och önska gärna mer japansk film till cinemateket!

Bio Rio visar Metropolis med levande musik

På lördag, 4 juni, klockan 19 visar den fina biografen Rio, i Stockholm, Fritz Langs storslagna epos.

Stumfilmsbloggen drog ett mejl med frågor till Christopher Nelson, filmare, DJ och konstnär som håller i arrangemanget.

Hur uppstod idén till arrangemanget? Varför blev det just Metropolis?

Musikerna i the Metrophonic orchestra

Jag har alltid varit lite smått besatt av den här filmen, så länge jag kan minnas. Det enormt starka bildspråket, den fantastiska scenografin. Alla dom tilltufsade gatubarnen som Lang och hans team samlade in i hundratals på Berlins bakgator inför inspelningarna. Dom barnen hittar man inte i statistkatalogen precis…

Sen finns det alla märkliga turer kring den färdiga filmen som spreds världen över och klipptes om i alla möjliga och omöjliga versioner sen dess tillblivelse 1928. På något sätt har filmen uppviglat till det egna skapandet. Klåfingriga människor världen över har tänkt ”den är för lång och krånglig”, ”jag kan göra den fulländade versionen av denna film!” och sen har dom allt som oftast gått vilse i processen. Likt i en labyrint där man inte hittar vare sig ut eller tillbaka till ursprungsplatsen. (Det var ju delvis därför det inte gick att hitta en fullständig version av filmen för en helt nyligen. Och då med delar av materialet förstört och knappt uthärdligt att se på. Det är också därför vi kör den äldre versionen, där många scener fattas, men finns beskrivna med text istället.) Men, lusten till det egna skapandet, som har haft denna näst intill hypnotiska dragningskraft på så många klåfingriga människor världen över, smittade även oss i The Metrophonic Orchestra. Vi har inte gett oss in i klippningslabyrinten (än), men vi har väl skapat musik och en ljudbild som jag tror påverkar sättet man ser filmen på. Vår musik är allt annat än traditionell stumfilmsmusik. Vi försöker ta till vara på de suggestiva och ockulta elementen i filmen. Staden själv är filmens huvudperson, som en egen organism, där dess enskilda organ slåss om om inflytande. Lang själv sägs ha varit mest intresserad av relationen mellan just staden (organismen) och det ockulta (vetenskapen), det är i det spänningsfältet där magin uppstår, där det slår gnistor. Det är här vi har lagt vårt musikaliska fokus. Vi har också en läggning för det teatrala, där vår kostym och scenografi växer ut som en förlängning av filmens värld, ut i biosalongen.

Har ni haft liknande visningar förut, hur har intresset varit?

Under påskhelgen gjorde vi två utsålda och mycket uppskattade föreställningar på biograf Spegeln i Malmö. Det var helt fantastiskt! Den sista kvällen kombinerades med en retrofuturistisk fest där flertalet i publiken också hade klätt ut/upp sig i de mest fantasifulla klädkreationer man kan tänka sig, retro-science fiction där kreativiteten blomstrade i full prakt. Många har ett speciellt kärleksförhållande till denna film och har väntat länge på just ett sånt här evenemang känns det som..

Det är en oslagbar känsla att spela för en koncentrerad biopublik. Det blir en sån närvaro i luften att man försetts i en slags trance, jag tror det är just den känslan som är drivfjädern för mig. Att försättas i ett annat medvetandetillstånd.

Kommer vi få chans att se fler stumfilmskonserter ned er i framtiden?

Konstellationen av musiker har varierat lite beroende på vad vi har haft för projekt för stunden. Innan har vi till exempel gjort Dadaistiska filmkollage, där musikerna varit mer av typen improvisationsmusiker a la Fylkingen. Det är också det som känns spännande med projektet, att det kan föra en var som helst i framtiden. Det finns många filmer jag skull vilja göra musik till. Men jag tror Metropolis kommer leva vidare ett tag till. Några biografer har börjat höra av sig och förhandlingar pågår om föreställningar till hösten.

Ny chans att uppleva Bob Hunds musik till Mannen med filmkameran

Strålande tider, härliga tider! Det blir en chans till för er som missade Sounds of SilenceCinematekets samarbete med band som skrev ny musik till klassiska stumfilmer – i mars finns chansen att se en av konserterna igen. Då spelar Bob Hund till den klassiska sovjetiska Mannen med filmkameran.

Så här skrev Stumfilmsbloggen då: För att vara ärlig: Stumfilmsbloggen väntade sig att Mannen med filmkameran skulle vara en rätt krävande film att se. Men nej, träsmaken uteblev. Mycket tack vare Bob Hunds fantastiska musik. (Avbrott för tyckande: Klassisk stumfilm SKA upplevas med levande orkester, den gjordes aldrig för att visas hemma hos någon på en liten skärm). Musiken är precis som filmen hetsig, repetativ, och utan någon tydlg historia. Sångaren Thomas Öberg upprepar texten “människa, kamera” precis som filmens klipp på industrier upprepas filmen igenom. Helheten får en att känns sig som en kugge i filmens och låtarnas maskineri.

Hela inlägget kan du läsa här.

Och här kan ni spana in Bob Hunds eget inlägg om spelningen:

Missa inte det här! Vi spelar live till en stumfilm från 1929. ”Man with a moviecamera” blev nyligen framröstad som världens bästa dokumentärfilm! Unik bob hund-musik till unik film. Ganska fantastiskt, faktiskt!Biljetter: www.bobhund.se

Posted by bob hund on Friday, 12 February 2016

 

Var och när:  Göteborg 6 mars,
Malmö 13 mars,
Stockholm 20 mars. 

MusicMusicMusic sätter tonen för 1927 års It-girl

Som en del av Stockholm Jazz Festival kommer jazztrion MUSICMUSICMUSIC att spela sin nykomponerade musik till Cinematekets visning av “It” från 1927. “It” var filmen som gjorde den rödlockiga skönheten Clara Bow till stjärna, och spred uttrycket “it-girl” över världen.

Stumfilmsbloggen passade på att mejla över några frågor till Fabian och Josef Kallerdahl i bandet.

Hur tänker ni om att ackompanjera film, ska musiken följa eller kontrastera mot det som visas på duken?

I detta fallet föll det sig naturligt att följa filmens känslolägen och vändningar ganska mycket snarare än att jobba med kontraster. Men kanske inte vara med på varje förvånad min och tvärt kast, snarare fånga känslan i scenen och försöka göra skön jazzmusik som kan få lov att kännas sammanhängande.

Filmen är från 1927, inspireras ni av 20-talssound i ert komp?

Utgångspunkten har varit att skriva musik i vår (MMMs) anda och på nåt vis få det att funka i 20-talskontexten. Men jag märker att jag omedvetet har låtit mig inspireras av ett lite äldre sound i vissa passager. Det är nästan oundvikligt när man går in i filmen och helt plötsligt befinner sig i 20-talets USA – det händer nåt med musiken.

Men det kanske snarare är inspiration som känns hos mig och bandet än nåt som verkligen hörs i musiken. Nu efter 2 intensiva repdagar låter det hela väldigt mycket MMM… Bra eller dåligt? .. Jag tror och hoppas det är bra. / Fabian

MUSICMUSICMUSIC,  foto: per Nadén
MUSICMUSICMUSIC, foto: per Nadén

Har ni gjort något liknande förut?

Ja! Detta är faktiskt andra gången MUSICMUSICMUSIC spelar till en stumfilm. Förra året spelade vi till den danska filmen ”Dödsspring till hest fre cirkuskuplen”. Men det var ganska annorlunda. Då förberedde vi oss bara genom att titta på filmen och sedan improviserade vi fritt i stunden. Den här gången har Fabian komponerat en hel massa musik.

På vilket sätt skiljer det sig från en ”vanlig” spelning?

Väldigt mycket. Musiken påverkas mycket av att filmen och filmens handling ju är i fokus. Man kan kosta på sig att spela mindre och skapa stämningar, något som kanske skulle gjort oss rastlösa på en vanlig konsert. Det är väldigt annorlunda för oss och vi håller fortfarande på att utforska hur man kan göra det på bästa sätt. En rolig utmaning! / Josef

 

Tid: tor 15/10 kl. 18:00

Plats: Filmhuset.

 

Tips för stockholmare: regi-legenden Germaine Dulac på Cinemateket

Germaine Dulac
Germaine Dulac

Stumfilmsbloggen vill gärna dela med sig av kommande nöjen på Cinemateket, som anordnar tre visningar av franska regissören Germaine Dulacs (1882 -1942) verk .

Lördag 11 april visas  L’invitation au voyage + La coquille et le clergyman, klockan 14:00

Söndag 12 april visas La cigarette + La souriante Madame Beudet, klockan 16:30

De båda ovanstående visningarna ackompanjeras av  specialinbjudna pianisten Hilde Nash.

Söndag 19 april visas Princesse Mandane, klockan 16:15, till ackompanjemang Stumfilmsbloggens favorit Matti Bye.

Så här introducerar Rune Walderanz Dulac i sitt mastodontverk Filmens historia: “Kontakten med [ impressionistiske regissören Louis] Delluc väckte hennes intresse för avantgaristisk film. Från att ha varit en företrädare för den kommersiella filmen blev Dulac så smånigom den abstrakta filmens teoretiker och förkämpe”.

Kom, kom, det här blir festligt!