Trollkarlen från Oz är en märklig liten bok som Stumfilmsbloggen själv inte uppskattade något vidare som barn. Den ironiska lösningen på fågelskrämmans, lejonets och plåtniklas problem: att de inte får ett hjärna, mod eller ett hjärta utan bara ett gäng grejer, som ett hjärta i tyg och ett stoppat huvud, kändes aldrig tillfredsställande En aning vuxnare tolkning är förstås att sakerna bara är symboler och att bokens hjältar måste hitta kärlek, mod och intelligens inom sig. Fast det är ju fortfarande en mycket tråkigare lösning än om trollkarlen verkligen kunnat trolla.
Andra har uppenbarligen gillat boken enormt mycket. Dess författare, Lyman Frank Baum (1856 – 1919), skrev en lång rad av uppföljare, med allt mer bisarra intriger. Skälet till att historien om flickan Dorothy, som i sällskap av sin lilla hund Toto blir bortblåst från Kansas till det märkliga landet Oz, fortfarande är så känd beror kanske främst på musikalfilmsversionen från 1939 med Judy Garland i huvudrollen. Den är en alldeles underbart campig fantasi i sprakande technicolor, som berikat populärkuluren med låten “Over the Rainbow” och häxskämt. Men boken inspirerade till filmer och musikaler även under Baums livstid.
År 1910 kom filmbolagets Seligs version, där sagans många turer kortats ner till dryga 13 minuter, men som på pluskontot innehåller några mycket fina dansande djur. En del av filmens influenser, och även några av dess kostymer var hämtade från en musikal-version av Trollkarlen från Oz, som sattes upp på Broadway år 1902. Baum bidrog till musikalen genom att skriva en del av sångerna. Från denna tidiga scenversion kom också karaktären Imogen the Cow, som inte har någon förlaga i boken, men rollen är helt klart en bonus i sin fina ko-dräkt.
1910 års tappning. Om man fått se den på tiden det begav sig hade musiken antagligen matchat dansscenerna. Det var säkert fint.
The Wonderful Wizard of Ozblev så lyckad att filmbolaget gjorde som Baum och skapade en hel radda efterföljare, som Dorothy and the Scarecrow in Oz och The Land of Oz.
Stumfilmeseran fick förresten ytterligare en version av Trollkarlen från Oz, 1925 kom Wizard of Oz, regisserad av Larry Semon. Den innehöll en mycket fri tolkning av Baums verk och en ovanligt fånig vuxen Dorothy.
Fånig version.
Hellre än att se den kan man hoppa 14 är framåt i filmhistorien och se Judy Garlands charmerande rolltolkning. Försök bara tänka bort att hon var en av de första, barnstjärnorna som skulle växa upp till missbruk och struliga relationer. För Bebe Daniels som spelade Dorothy 1910 verkar livet tagit en ljusare vänding, hon fortsatte som firad skådespelare, klarade ljudfilmens intåg, blev producent och radiopratare, gift, mamma och levde tills hon blivit 70 år. Vilket verkar mycket trevligare än att som Garland dö av en överdos vid 47.