Författararkiv: Ada

Helan och Halvan kommer tillbaka

Jahaja. Klassiska humorduon Helan och Halvan har fått sin egen biopic. 22 mars är det Sverigepremiär för filmen om det omaka paret

Idag är de kanske mest kända från talfilmens värld – annars hade vi ju inte kunnat gnälla fram deras repliker om det är en “fine mess you’ve got us into”. Men Helan och Halvan, (Stan Laurel , 1890-1965 och Oliver Hardy, 1892-1957) började sin bana som stumfilmstjärnor. Precis som Charlie Chaplin och Buster Keaton hade Stan Laurel sina rötter inom varieté-teater, och den fysiska humor som sen flyttades över till filmduken.

Faktiskt möttes de två första gången på filmduken redan 1917, i den två filmrullar långa Lucky Dog. Laurel spelade huvudrollen och Hardy dyker upp som en biroll. Men det skulle dröja till dess att de möttes som den komikerduo som sen kom att bli deras gemensamma karriärer. Helan och Halvans första gemensamma film kom först 1927. Spana in Duck Soup:

 

Viktigt vetande: Då och då stöter man i stumfilmsammanhang på det felaktiga påståendet att Oliver Hardy medverkat i Buster Keatons debutfilm The Butcher Boy. Så icke! Folk har blandat ihop honom med den lika bastanta Fatty Arbuckle. Däremot spelade Keaton och Hardy ihop i långfilmen Three Ages från 1923. 

Jackson ger röst åt världskrigets soldater

Peter Jackson (ja, han som gav oss både mastodont-triologin Sagan om Ringen och splatter-rullen Bad Taste) är bioaktuell med filmen They Shall Not Grow Old.  En dokumentär som berättar om de brittiska truppernas tillvaro under första världskriget, med hjälp av samtida filmmaterial.

Jackson och hans filmteam har fått tillgång till hundratals timmar film från kriget som idag finns bevarat i Londons Imperial War Museums arkiv. Det materialet har i Jacksons händer blivit en film på en timme och 39 minuter, i färg och med ljud. Den svartvita filmen har kolorerats, personer som är experter på att läsa på läppar har tolkat vad man ser personerna i filmerna säga, skådespelare från samma område som soldaterna i arkivmaterialet har sedan läst in replikerna.

Stumfilmsbloggen hoppas på att komma iväg och se They Shall Not Grow Old så snart de bara går. Trailern ger mig rysningar.

Judaspengar – Victor Sjöströms återfunna film

Judaspengar (1915)

Ibland tänker Stumfilmsbloggen på att mer är hälften av regissören Victor Sjöströms stumfilmer har gått förlorade och fäller en tår. Framförallt saknas hans tidiga verk. Då är det lite extra härligt när en film som varit förlorad återupptäcks. Judaspengar som hittades under 2017 har restaurerats under åren som gått och bland annat fått nya svenska mellantexter. Den schweiziska distributionskopian som återfanns, hittades i ett franskt arkiv och hade inte oväntat mellantexter på franska.

På filmarvsdagen, 27 oktober, visades den nyrestaurerade Judaspengar på Cinemateket i Stockholm, till liveackompanjemang av Edward von Past och med Victor Sjöströms släktingar i publiken. En introduktion om arbetet med att restaurera filmen hölls föredömligt av Jon Wengström, chef för Filmarkivet.

Vad kan man då säga om själva filmen? Som titeln antyder kretsar handlingen runt svek. Ska den fattige arbetaren Holk (John Ekman, 1880–1949) ange sin kamrat, Blom (Egil Eide 1868–1946), för ett mord han inte har begått? När Holk nu så väl behöver pengarna… Undertecknads allmänna intryck av filmen är att den är påfallande modern, trots att den kan räknas till Sjöströms tidigare produktion. Visst, arbetarlängorna, smutsen och fotogenlamporna doftar 1800-tal, men berättartekniskt går det undan. Men tempot, där handlingen snabbt växlar, gör att filmen berättartekniskt känns nyare än många av dess samtida verk.

Så, alla som har möjlighet att se filmen beordras härmed att göra det. Och så hoppas vi på att det kan finnas fler förlorade filmer att upptäcka i arkiven.

 

Victor Sjöströms förlorade film återfunnen

stillbild ur Juadaspengar 1915Ibland blir Stumfilmsbloggen extra glad. Det är när en sån här nyhet dyker upp: Att Victor Sjöströms film Judaspengar, som har ansetts vara försvunnen har återfunnits. En kopia med franska och tyska textskyltar har hittats i franska filmcentret CNC:s arkiv.   

Så här skriver Svenska filminstitutet om Sjöströms verk från 1915: ”Egil Eide och John Ekman spelar huvudrollerna i detta drama om hur fattigdom och nöd får arbetslös att ange sin felaktigt mordanklagade vän.”

CNC och Svenska filminstitutet kommer nu samarbeta om att restaurera Judaspengar. Stumfilmsbloggen hoppas på en snar visning – och på att de ytterligare 28 Sjöström-filmer som fortfarande är förlorade också de kan dyka upp snart.

Google hyllar Eisenstein

Någon på Google har uppenbarligen ett gott öga till stumfilmseran. Tidigare har bland annat Charlie Chaplin förärats en Doodle – ett animerat litet konstverk som ofta hyllar en historisk person. Nu har regissören Sergei Eisenstein fått sin egen för att uppmärksamma att han i år, 2018, skulle ha fyllt 120 år.

Google Doodle om Eisenstein

Eisenstein är kanske främst känd för mastodontverket Pansarkryssaren Potemkin, där hans karakteristiska montageteknik används flitigt.

Låt oss alla hurra lite för en av den tidiga filmens giganter. Hipp hurra för Eisenstein.

Här kan du läsa mer om Sergei Eisenstein.