Den kinesiska filmen Song of the Fishermen (Yu guang qu 渔光曲 1934) är något så ovanligt som en stumfilm som gett upphov till en slagdänga.
Song of the Fishermen (regisserad av Cai Chusheng, 1906-1968,) är varken renodlad stumfilm eller fulländad ljudfilm. Kina var mycket tidigt ute med filmproduktion. Redan året efter att bröderna Lumiére presenterat sin revolutionerande uppfinning för filmprojektion i Paris så fanns en maskin att skåda i Shanghai. Under 1920-talet kunde filmer ha premiär i Shanghai före New York, och det byggdes många storslagna biografer (varav vissa ännu finns kvar). Men Song of the Fishermen filmades långt efter att ljudfilmen gjort sin entré på världsscenen 1929. Kinas första ljudfilm kom redan 1930 och hette Sing-Song Red Peony, med en ung Hu Die i huvudrollen, som senare skulle bli en av 1930-talets främsta stjärnor vid sidan av Ruan Lingyu och Zhou Xuan. Men året därpå anfölls Shanghai av Japanerna, och det försvarskrig som sedan skulle pågå ända till andra världskrigets slut satte igång. Shanghais filmmaskineri fortsatte att arbeta, men med samma gamla medel. Inga fler ljudfilmer producerades under 1930-talets första hälft, inte förrän Song of the Fishermen.
Filmen handlar om tvillingparet Xiao Mao och Xiao Hou, som föds in i en fattig fiskarfamilj, där fadern tidigt dör till sjöss och modern tvingas försörja familjen som amma åt den rike redaren Hes son. När modern förlorar jobbet efter en olycka och sedermera blir blind, tvingas Xiao Mao och Xiao Hou söka sig till Shanghai för att försörja sig och sin mor. När de slutligen lyckas tjäna ihop lite pengar och kommer hem till byn, finner de att deras hem står i lågor och deras mor brunnit inne. Den unge He som just återvänt från studier utomlands vill hjälpa syskonparet och tar dem till sitt hem, men de drivs iväg av dennes far. Familjen He har i sin tur kommit på onåd och den unge Hes far begår självmord inför ruinens brant. Xiao Mao och Xiao Hou får arbete på den unge Hes skepp, men Xiao Hou är redan för vek och han faller ihop på däck.
All dialog i filmen är stum, men när Xiao Mao sjunger för sin bror som ligger döende i hennes armar, då faller ljudspåret in och vi får höra den sorgliga Song of the Fishermen.
(Källa: http://v.youku.com/v_show/id_XMTU4NTE1Mzgw.html)
Sången komponerades av Ren Guang, med text av författarinnan An E, som båda skapade sig namn genom filmen. Det blev en slagdänga som spreds som en löpeld till alla samhällets skikt. (Övrig musik i filmen komponerades för övrigt av en ung Nie Er, som följande år skulle komponera sången De frivilligas marsch, vilken idag är Kinas nationalsång.)
Filmen blev en enorm succé, och den gick oavbrutet på bio i nära tre månader efter sin premiär. Den vann också Kinas första internationella filmpris på filmfestivalen i Moskva samma år. Men det var inte bara den gripande sången som ledde till filmens framgångar. Under det tidiga 1930-talet blev det kinesiska kulturlivet allt mer politiskt, och i takt med att konstnärer och författare engagerade sig för kommunisterna så blev även filmen mer socialt medveten. Song of the Fishermen ställde sig mitt i detta genom att skildra vedermödorna hos samhällets allra fattigaste, men visar också hur de unga, både rika och fattiga, kan komma varandra närmre inför gemensamma vedermödor, precis som Xiao Mao, Xiao Hou, och den unge He.
Song of the Fishermen var inte Kinas första ljudfilm, men kan ses som Kinas sista stumfilm. Den är dessutom ett lysande representant för film från Kinas turbulenta 1930-tal.
