Etikett: tecknad film

3 gånger: Kul med Cohl

Tillsammans med namn som Winsor McCay var franske Émile Cohl (1857 – 1938), en av den animerade filmens tidigaste konstnärer. Liksom McCay hade Cohl, vars urspungliga namn var Émile Eugène Jean Louis Courte, rötterna i tecknaryrket. Han arbetade i flera år som karikatyrtecknare, band annat för tisdkriften La Nouvelle Lune, där han själv med tiden blev redaktör.

Teckning av Cohl från 1905

Redan innan hans bilder bilvit rörliga verkar Cohl ha dragits till det absurdistiska, han var delaktig i konstnärsrörelsen Les Arts Incohérents, som liksom namnet antyder, strävade mot exprimentella och absurda uttryck.

Samma tendens märks i hans filmer, där den kanske mest välkända är hans tidiga verk Fantasmagorie, från 1908. Cohl struntar i det raka berättandet och ägnar sig istället åt själva bilden, där bisarra händelser drivs av de visuella effekterna.


Namnet Fantasmagorie, som kan översättas med “drömbild” syftar förmodligen på de bildspel som projicerades till allmänhetens förnöjelse från slutet av 1700-talet i Europa, innan filmprojektorn slog ut dem.

En animation i liknande stil är Hasher’s Delirium, en liten film om absinth och andra rusmedels förljder. Liksom Fantasmagorie består filmen av teckningar som fotograferats av och projicerats som negativ, så att det vita papperet blir en svart yta.


Ordet “hasher” finns inte i Oxford English Dictionary, men betydelsen kanske går att gissa. Hash har brukats i Europa sen 1800-talet. Baudelaire, Victor Hugo och andra franska intellektuella ingick i gruppen Club des Hachinis där cannabis enligt Nationalencyklopedin ingick “som ett av flera medel i syfte att ifrågasätta den vedertagna verkligheten”. Något som Cohl förmodligen kände till.

Cohls stora produktion, där mycket gått förlorat innehåller titlar som A Vegeterian’s Dream och He Likes Things Upside Down. Allt är inte heller tecknat, den charmerande kortfilmen Mobilier Fidèle eller The Automatic Moving Company, visar att han hade öga även för vanlig films möjligheter.

Smidig flytthjälp.

Émile Cohl såg för övrigt McCays film Gertie the Dinosaur i New York och verkade gilla den.

3 gånger: stumma skräcködlor

Alla barn och många vuxna skulle vilja ha en egen dinosaurie. Den som hade en velociraptor i koppel skulle inte direkt behöva oroa sig för lösa kamphundar. Den som var barn 1914, och bosatt i USA, hade chansen att se dinosaurier på film. Då visades serietecknaren Winsor McCays (1869?-1934) animerade film Gertie the Dinosaur på kringresande vaudeville-shower för första gången. Filmen, som är en av de tidigaste tecknade filmera, ritades ruta för ruta av McCay, eftersom detta var innan tekniken att måla tecknade serier på genomskinlig film så att bakgrunden kunde återanvändas till flera rutor var påkommen. Med ganska stor sannolikhet är Gertie den första dinosaurien som synts på film, hon räknas också som den tidigaste tecknade karaktären, alltså en animerad roll med egen personlighet.

När Gertie the Dinosaur visades upp stod Winsor McCay framför duken, klädd som cirkusdomptör med piska och gav henne order. Pumpan som han kastar till henne visades först upp utanför duken, samma trick gäller på slutet när McCay försvann bakom duken för att sen dyka upp i filmen.


Stumfilmsbloggens husnörd berättar att det är helt korrekt att Gertie sväljer en sten, apatosaurier gjorde det, liksom vissa av nutidens fåglar (typ undulater) för att lättare smälta växterna de åt. Gertie är troligtvis en apatosaurie, vilket är samma sak som en brontosaurie, fast med rätt beteckning. (Tack husnörd)

Fler dinosaurier dyker upp i The Lost World, 1925, baserad på Sherlock Holmes skapare, sir Arthur Conan Doyles roman från 1912. I berättelsen visar det sig att dinosaurierna inte är helt utrotade, på en ogästvänlig plats i Amazonas lever fortfarande urtidsödlorna, såväl som andra utdöda djur och en klan grottmänniskor fortfarande kvar. En expedition ger sig dit och äventyr uppstår. Värt att veta är att Wallace Beery (1885-1949), som här spelar upptäcksresanden professor Challenger, och som senare gick vidare till att spela diverse hunkiga Holllywood-roller cirka tio år tidigare gjort sig ett namn som Sweedie, den svenska husan, en roll han spelade i drag i en rad slaptstickkommedier.


Dinosaurieslagsmål i The Lost World

I The Lost World används modeller och stop-motionteknik för att få till de episka slagsmålscenrerna mellan långhalsen och tyrannousaurus rex, en teknik som använts fram till idag.

Dinosaurierna har inte huvudrollen i Three Ages från 1923, men här finns ändå en av de finaste långhalsödlor, (kanske en diploducus?) som visats på film. Spännande koppling till The Lost World finns i att skurken i Three Ages spelas av Wallace Beery, som senare gjorde proffesorsrollen i The Lost World. Hjälten spelas av Buster Keaton, som i tre olika tidsåldrar måste kämpa med honom om sin älskades hand. Kolla in Three Ages här.

Även om det nu är snart 100 år sedan Gertie roade publiken var kanske inte ens 1910-talets barn de första att drömma om en egen dinosaurie. Redan 1854, kunde Londonborna stifta bekantskap med urtidsödlor i form av statyer som byggts vid Crystal Palace. De dinosaurierna är så fina att de får vara med på bild också.

/Ada