Söndag 24 oktober uppträder jazztrion Rekon på Pygméteatern i Stockholm. Under titeln Unintentional Music for Films kommer de att improvisera till L’inferno från 1911, en film inspirerad av Den gudomliga komedin där tittaren får följa Dante ner i helvetets olika kretsar.
Leif Jordansson är en tredjedel av Rekon och svarar så här om evenemanget:
– Hela idén är att vi improviserar till filmen. Utan att ha sett filmen innan och utan att göra upp en linje som man vanligtvis brukar göra inom film scoring. Detta gör att publiken blir delaktiga och får möjlighet att själva sätta samman film och musik till en helhet. Det är förvånansvärt vad det påverkar hur man ser filmen. Vi har testat med ett par kortare filmer och det har varit mycket roligt.
Hur kom det sig att ni valde just L’Inferno att improvisera til?
– Just L’Inferno stötte jag på när jag sökte bland experimentella filmer från början av 1900-talet. Den har ett fantastiskt bildspråk och jobbar med specialeffekter på ett så naturligt sätt. Det gamla sättet att arbeta med effekter passar väldigt bra ihop med hur man skapar ljudvärldar inom improviserad musik. Det är skulpturalt på något sätt. Det gillar vi. Sedan är det en fantastisk film som bygger på en otroligt bra bok.
Hur förhåller ni er som musiker till det ni ser på filmduken – förstärker ni handligen i improvisationen?
– Vi kan välja två vägar. Den ena är att vi ser filmen för första gången och spelar med den. Då fungerar filmen som en fjärde medlem i improvisationen då vi behöver ta ställning till hur rytmen och stämningen påverkar oss som spelar. Den andra vägen är att vi inte ens tittar på filmen utan bara spelar och sedan låter publiken skapa sina egna sammansättningar. Inom konsten finns ett begrepp som kallas juxtaposition. Där jobbar man med att ställa två objekt bredvid varandra. De behöver inte ha med varandra att göra men betraktaren skapar undermedvetet ett sammanhang, just därför att hjärnan fungerar på det viset.
Något mer du vill tillägga om uppträdandet?
– Detta är en start på något vi kommer att fortsätta att experimentera med. Vi har tankar på att göra t.ex. en kväll där vi spelar till gamla dadaist-filmer eller surrealistfilmer. Då blir det mer abstrakt och musiken tillsammans med bildmaterialet skapar tillsammans nya rytm-figurer och blir som små enheter. Sedan finns det ju en mängd filmer att välja bland. Kom gärna med förslag och önskemål. Och jag hoppas få se många filmintresserade på Pygméteatern på söndag.
För den som vill bekanta sig mer med filmen finns den att se här.
