Lystring göteborgare! I november visas en av den svenska stumfilmserans riktiga klassiker: Mauritz Stillers Gösta Berlings saga, från 1924. Filmen kommer att visas med nyskriven live-musik av duon YoJuliet (spana in hennes musik här) och Jonas Jonasson från bob hund.
I en ganska fri tolkning av Selma Lagerlöfs roman följer filmen den självdestruktiva prästen Gösta Berling, i Lars Hanssons gestalt och hans kamp mot både inre och yttre demoner. En ung Greta Garbo får sitt genombrott som grevinnan Elisabeth Dohna; kvinnan som Gösta Berling älskar, men som redan är gift.
Lystring alla i Jönköping med omnejd! I sommar har ni chansen att se F W Murnaus skräckklassiker Nosferatu, från 1922. Filmen visas till nyskriven musik för stråkkvartett, framförd av lokala musiker.
Nosferatu är kanske en av de mest stilbildande tidiga filmerna vilket frekventa nyinspelningar vittnar om, (notera att ingen Skarsgård kan tävla med originalets Max Shcrek när det gäller läskigt kroppspråk). För moderna ögon är den möjligen inte så skrämmande, men visuellt är den slående. Håll ögonen öppna efter effekten när greven spökvagn ryckigt flyttar sig uppför vägen.
För visningen i Jönköing kommer musikern Oskar Andersson finnas på plats för att spela den nya filmmusiken live. Han kommenterar det nya soundtracket så här:
”Det nya soundtracket till ”Nosferatu” skulle jag säga är klassisk skräckfilmsmusik, som är skriven för att förstärka spänningen för biobesökarna, så musiken blir nästan som ljudeffekter. I och med att musiken endast är skriven för en stråkkvartett för fyra musiker så blir det viktigt vad var och en av oss gör, nästan som om vi själva skulle vara skådespelare i filmen”.
”Genremässigt skulle jag säga att musiken låter som något mellanting mellan senromantik, neoklassicism och tidig modernism. Med andra ord skulle man kunna säga att kompositören Rob Wright har lyckats bra med att skriva musik som låter som om den hade kunnat vara komponerad 1922. Det är en stor utmaning att ta sig an så här mycket musik och inte minst lyckas synka den till filmen, så det ska bli spännande att se hur detta blir.”
Om visningen: – När? 28 juni klockan 19 – Var? Birkagården – Kostar? Gratis!
Snart kan du möta en hundraåring på nytt. Mauritz Stillers filmatisering av Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga från år 1924, visas på Värnamo filmhistoriska festival, den 19:e april. Denna klassiker, som gav en ung Greta Garbo en skjuts i karriären har fått nyskriven musik som kommer att framföras live.
Bakom den nya filmmusiken står duon YoJuliet, som består av Julia Sandwall och Yohanna Eek Björnulfsson, tillsammans med Jonas Jonasson från bob hund.
Greta Garbo och Lars Hansson i Gösta Berlings saga. PDM.
Stumfilmsbloggen blir så glad över att denna filmpärla får chansen att möta en ny publik. Schas iväg och boka biljetter.
Ibland lämnar Stumfilmsbloggen skärmen för att läsa. Buster Keaton och materian är en märklig liten bok som med sin inramade framsida får undertecknad att tänka på mellantexterna i en stumfilm. Den är skriven och illustrerad av Peter Törnquist och NIls Bergendal.
Innanför den mellantextiga pärmen finns en text som delvis berättar historien om Keatons liv, delvis kommer med betraktelser om hans filmer och vad de kan säga oss. Ordvrängeriet är lika akrobatiskt som huvudpersonen själv (har termen “krystarkuren” använts om utedass tidigare?) och som en bonus är illustrationer från Keatons filmer strösslade över uppslagen.
Men, även om den som inte vill läsa kan njuta av Buster Keaton och materian. Håll upp boken och bläddra genom sidorna så syns en scen ur One Week utspelas på papperet.
Söndag 24 oktober uppträder jazztrion Rekon på Pygméteatern i Stockholm. Under titeln Unintentional Music for Films kommer de att improvisera till L’inferno från 1911, en film inspirerad av Den gudomliga komedin där tittaren får följa Dante ner i helvetets olika kretsar.
Rekon: Daniel Borgegård Älgå: basklarinett, flöjt och elektronik, Leif Jordansson: gitarrer och Pelle Vallgren: trummor.
Leif Jordansson är en tredjedel av Rekon och svarar så här om evenemanget: – Hela idén är att vi improviserar till filmen. Utan att ha sett filmen innan och utan att göra upp en linje som man vanligtvis brukar göra inom film scoring. Detta gör att publiken blir delaktiga och får möjlighet att själva sätta samman film och musik till en helhet. Det är förvånansvärt vad det påverkar hur man ser filmen. Vi har testat med ett par kortare filmer och det har varit mycket roligt.
Hur kom det sig att ni valde just L’Inferno att improvisera til?
– Just L’Inferno stötte jag på när jag sökte bland experimentella filmer från början av 1900-talet. Den har ett fantastiskt bildspråk och jobbar med specialeffekter på ett så naturligt sätt. Det gamla sättet att arbeta med effekter passar väldigt bra ihop med hur man skapar ljudvärldar inom improviserad musik. Det är skulpturalt på något sätt. Det gillar vi. Sedan är det en fantastisk film som bygger på en otroligt bra bok.
Hur förhåller ni er som musiker till det ni ser på filmduken – förstärker ni handligen i improvisationen?
– Vi kan välja två vägar. Den ena är att vi ser filmen för första gången och spelar med den. Då fungerar filmen som en fjärde medlem i improvisationen då vi behöver ta ställning till hur rytmen och stämningen påverkar oss som spelar. Den andra vägen är att vi inte ens tittar på filmen utan bara spelar och sedan låter publiken skapa sina egna sammansättningar. Inom konsten finns ett begrepp som kallas juxtaposition. Där jobbar man med att ställa två objekt bredvid varandra. De behöver inte ha med varandra att göra men betraktaren skapar undermedvetet ett sammanhang, just därför att hjärnan fungerar på det viset.
Något mer du vill tillägga om uppträdandet?
– Detta är en start på något vi kommer att fortsätta att experimentera med. Vi har tankar på att göra t.ex. en kväll där vi spelar till gamla dadaist-filmer eller surrealistfilmer. Då blir det mer abstrakt och musiken tillsammans med bildmaterialet skapar tillsammans nya rytm-figurer och blir som små enheter. Sedan finns det ju en mängd filmer att välja bland. Kom gärna med förslag och önskemål. Och jag hoppas få se många filmintresserade på Pygméteatern på söndag.
