Karl XII: Gösta Ekman som hjältekung

Karl XII från 1925 är Sveriges mest sedda stumfilm. Under tiden detta fosterlandsvurmande mastodontverk visades på bio hann en och en halv miljon personer se den (!). Detta och mycket annat viktigt fick Stumfilmsbloggen reda på när Cinemateket ordnade en visning av filmen ihop med Armémuseum. Under pausen samtalade filmprofessorn Tommy Gustafsson med muséets Anders Wesslén om verket och gav publiken en bakgrund till dess historia. Ett föredömligt sätt att ta sig an visningen av en nästan fem timmar lång film.

Scen ur filmen Karl XII
Bild ur slutscenen, via Wikimedia Commons, Public Domain.

Att se Gösta Ekman d.ä. (1890–1938) i rollen som kung Karl XII blir nästan som att se den gamle kungen på riktigt. Inte för att de är så lika (och näsprotesen stackars Gösta försetts med är svår att komma över) utan för att filmen jobbar hårt på att visa Karl XII som den legend han blivit. Flera ögonblick i filmen är iscensatta så att de återskapar kända tavlor föreställande Kalle Dussin – den som orkar med ända till slutet kan glädjas åt en storslagen filmversion av Gustaf Cederströms målning Karl XII:s likfärd, med tjäder och allt. Dessutom har olika omklippta och ljudlagda versioner av filmen faktiskt visats i skolor som en del i historieundervisning: Gösta Ekmans rolltolkning blir ännu ett lager i historien om Karl XII.

Karl XII gjordes med ett tydligt uppsåt: att skapa opinion mot nedrustning i mellankrigsstidens Sverige. Bolaget Historisk Film AB som bildats för att kunna producera en film om Sveriges meste hjältekonung hade flera höga militärer i styrelsen: En kontakt som säkert var till nytta när mängder av värnpliktiga lånades in som statister. 

Och till och med för en modern publik som inte hängde med i debatten på 20-talet är det svårt att missa hur oerhört förtjust i krigarkonungen filmens skapare är – och en tänkt publik också väntas vara. Vi får se hur han visar prov på hjältemod i strid, är lojal mot sina soldater och ständigt placerar sig högst upp, oskyddad på skyttevärnet. Ibland blir det svårt att tolka den nära relationen mellan kungen och hans här som enbart ett utslag av stark kamratskap, men hur det uppfattades av en samtida publik är svårt att veta. (En kompis till underteckand har kommit på det roliga dricka-spelet där man tittar på Top Gun och tar en sup varje gång Tom Cruise och Val Kilmer har ett erotiskt laddat ögonblick. Den skulle med små justeringar fungera även på Karl XII).

Även om de flesta väl vet hur det slutar bjuder filmen om Karl XII också på oväntat mycket spänning. Historien om fälttågen varvas med en bihistoria om familjen Ulfclous öde. I denna berättelse får vi följa sonen som tagit värvning, dottern som gift sig med en soldat och följer med hären ut i kriget, liksom familjens trotjänarinna som tar tjänst som kokerska i trossen samt de i familjen som blir kvar hemma under krigsåren. Berättartekniskt känns det oväntat modernt och trots att filmen varar i nästan fem timmar satt i alla fall Stumfilmsbloggen klistrad. Masscenerna vid slagfältet är också storslagna.

Sen är det ju det här med historien genom en nutida lins. Porträtteringen av andra nationaliteter känns en aning… Eh, problematisk, även om sultanen under den turkiska vistelsen på det hela taget är på goda laget. (Och kostymören hade säkert roligt när sultanens hov kläddes). I ett historiskt perspektiv (och en film som snart fyller 100 år har kanske börjat uppnå status som tidsdokument) säger det väl mest om den svenska synen på utlandet vid den här tiden.

I vilket fall blev Stumfilmsbloggen fångad av berättelsen och tågade ut från visningen med ökad vilja att försvara fosterlandet mot dansken. Eller hur var det nu?

Fascinerande fakta: Gösta Ekman spelade i en annan samtida film om Karl XII: Kung Karls kurir, som hade premiär 1924. Fast där spelade han just titelns kurir och inte kungen.

De fyra ryttarna: filmen som lyfte Valentino

Första världskriget sliter sönder länder, kroppar och familjer. Släktingar vänds mot varandra och en tidigare sorglös ung dansör måste bege sig till skyttegravarna. Det, och en hel del annat, handlar The Four Horsemen of the Apocaplypse från 1921 om. Idag kanske mest känd för att vara filmen som gav Rudolph Valentino (född Rodolfo Alfonso Raffaello Piero Filiberto Guglielmi di Valentina d’Antoguolla, 1895 -1926) hans första stora roll.

Poster för filmen The Four Horsemen of the Apocalypse från 1921

Filmen är baserad på boken med samma namn av Vicente Blasco Ibáñez (1867-1928). Manuset skrevs av June Mathis (1887-1927), en av de första kvinnorna att inneha en topposition på filmbolaget MTM/Metro. Det var också Mathis som castade Valentino, som hittills bara gjort mindre filmroller. För regin stod Rex Ingram, som själv var veteran från kriget. De fyra ryttarna blev en kassasuccé, och starten på Rudolph Valentinos (ack så korta) storhetstid. 

Trots att den på sin tid var en stor framgång tillhör inte De fyra ryttarna de stumfilmer vars rykte varat in i vår tid. För en nutida tittare kan berättandet, som börjar med att introducera oss för mannen som ska bli svärfar respektive morfar åt filmens huvudpersoner, kännas som en väl lång startsträcka. Och synen på nationella egenskaper, liksom hur de algeriska soldaterna i den franska armén porträtteras, är svåra att tugga i sig idag. 

Samtidigt är det svårt att inte bli förtjust i greppet att varva de realistiska scenerna från det krigsdrabbade Europa med mardrömsbilder av hur apokalypsens fyra ryttare galopperar fram. Att överhuvudtaget kunna göra något så storslaget och unikt filmiskt måste varit överväldigande för en publik som just börjat vänja sig vid storslagna långfilmer. 

En annan behållning är Rudolph Valentino i rollen som charmören och dansören Julio. När det med moderna ögon kan vara svårt att se hur publik på den gamla onda tiden kunde tycka att en fyrkantig typ som Wallace Beery var het har Stumfilmsbloggen inga problem att se tjusningen i Valentino. Filmvetaren Rune Waldekranz verkar dela den uppfattningen och formulerar det hela utmärkt i Filmens Historia – De första hundra åren: “Valentino väckte i De fyra ryttarna sensation genom sitt animaliskt mjuka och obesvärade sätt att föra sig – en plastik av ovanlig sensuell skönhet”. Det är bara att hålla med. 

Tre stumfilms-visningar att se fram emot

Popcorn i bägare

Äntligen går ridån upp för höstterminen, och vi kan se fram emot Cinematekets nya program, filmfestivaler och premiärer. Just nu ser Stumfilmsbloggen lite extra mycket fram emot följande visningar.

På Capitol i Stockholm, alltså ej att förväxla med namnen i Göteborg visas komediklassikern Flickan i frack från 1926, om syskonen Katja och Curry (!) Kocks öden och äventyr i den lilla staden Wadköping. Karin Swanström står för regin, och visningen ackompanjeras av Charlotte Hasselqvist.

Var: Stockholm
När: 31 augusti

https://www.filminstitutet.se/sv/fa-kunskap-om-film/ta-del-av-filmsamlingarna/filmer/flickan-i-frack/

John W. Brunius film Thora van Deken, 1920, om en frånskild kvinna som kämpar för att hennes dotter ska få sin del av arvet efter fadern visas på Capitol Göteborg/Cinemateket. Filmen ackompanjeras live av Stefan Wingefors på piano. 

Var: Göteborg
När: 14 september

Cinemateket bjuder på 4,5 timmars un-der-bart frossande i nationalromatik när Gösta Ekman d. ä. Spelar krigarkungen Karl XII, i mastodontverket från 1925. Visningen sker i samarbete med Armémuseum, och i pausen arrangeras samtal mellan  Anders Wesslén från Statens försvarshistoriska museer med Tommy Gustafsson, professor vid Institutionen för film och litteratur vid Linnéuniversitetet. Edward von Past ackompanjerar. 
Var: Stockholm
När: 21 september

https://www.filminstitutet.se/sv/se-och-samtala-om-film/cinemateket-stockholm/filmer/?filmId=2777&cityId=1

Sommar, sol och stumfilm

Buster Keaton i hatt
Typiskt, ingen Cinemateket-visning att gå på. Bildlicens: Creative Commons via Wikimedia.

Sommaren är här och med den även det sorgliga faktumet att Cinemateket har stängt. Men, misströsta inte, sommaren bjuder på fler stumfilmsvisningar.

I Malmö blir det konsert med prisbelönte stumfilmspianisten och kompositören Matti Bye, som ackompanjerar den klassiska kultfilmen Häxan.

https://www.sommarscen.se/program/24719
26 juli, Malmö

Sällskapet Karin Wallströms vänner ordnar varje sommar en stumfilmsfestival på Trönö Bio. Än så länge verkar årets program inte vara spikat, men håll koll på deras Facebook-sida för mer information:
https://www.facebook.com/groups/266586076365/?fref=ts

I Göteborg blir det stumfilmsteater, när Backateatern sätter upp Flickan med svavelstickorna utan dialog, men med film. Läs mer om den här. https://stadsteatern.goteborg.se/backa-teater/pa-scen/2018-2019/flickan-med-svavelstickorna/

Hela sommaren, Göteborg.

Bandet Bob Hund ger sig också ut på turné, där några av konserterna är stumfilmskonserter till Sovjet-klassikern Mannen med filmkameran. https://www.unitedstage.se/se/nyheter/turnépremiaer-foer-bob-hund.aspx

I Trelleborg bjuds visningar av klassiska filmer av bland andra Charlie Chaplin och Ferdinand Zecca. Filmerna visas till levande musik med filmduk och projektor som levereras med veteranbrandbil(!)

http://trelleborg.lokaltidningen.se/nyheter/2019-06-08/-Stumfilm-musik-och-fotboll-5134225.html?fbclid=IwAR3QRZJigQYWqJ3jMID75zyhpZWw0P1iWdwAVtkZYkrIiy3I_NTR6FSTp_4

Trellborg, varierande datum

Någon som har tips på ytterligare något kul? Tipsa mig!

Helan och Halvan kommer tillbaka

Jahaja. Klassiska humorduon Helan och Halvan har fått sin egen biopic. 22 mars är det Sverigepremiär för filmen om det omaka paret

Idag är de kanske mest kända från talfilmens värld – annars hade vi ju inte kunnat gnälla fram deras repliker om det är en “fine mess you’ve got us into”. Men Helan och Halvan, (Stan Laurel , 1890-1965 och Oliver Hardy, 1892-1957) började sin bana som stumfilmstjärnor. Precis som Charlie Chaplin och Buster Keaton hade Stan Laurel sina rötter inom varieté-teater, och den fysiska humor som sen flyttades över till filmduken.

Faktiskt möttes de två första gången på filmduken redan 1917, i den två filmrullar långa Lucky Dog. Laurel spelade huvudrollen och Hardy dyker upp som en biroll. Men det skulle dröja till dess att de möttes som den komikerduo som sen kom att bli deras gemensamma karriärer. Helan och Halvans första gemensamma film kom först 1927. Spana in Duck Soup:

 

Viktigt vetande: Då och då stöter man i stumfilmsammanhang på det felaktiga påståendet att Oliver Hardy medverkat i Buster Keatons debutfilm The Butcher Boy. Så icke! Folk har blandat ihop honom med den lika bastanta Fatty Arbuckle. Däremot spelade Keaton och Hardy ihop i långfilmen Three Ages från 1923.