Snart kan du möta en hundraåring på nytt. Mauritz Stillers filmatisering av Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga från år 1924, visas på Värnamo filmhistoriska festival, den 19:e april. Denna klassiker, som gav en ung Greta Garbo en skjuts i karriären har fått nyskriven musik som kommer att framföras live.
Bakom den nya filmmusiken står duon YoJuliet, som består av Julia Sandwall och Yohanna Eek Björnulfsson, tillsammans med Jonas Jonasson från bob hund.
Greta Garbo och Lars Hansson i Gösta Berlings saga. PDM.
Stumfilmsbloggen blir så glad över att denna filmpärla får chansen att möta en ny publik. Schas iväg och boka biljetter.
Ibland lämnar Stumfilmsbloggen skärmen för att läsa. Buster Keaton och materian är en märklig liten bok som med sin inramade framsida får undertecknad att tänka på mellantexterna i en stumfilm. Den är skriven och illustrerad av Peter Törnquist och NIls Bergendal.
Innanför den mellantextiga pärmen finns en text som delvis berättar historien om Keatons liv, delvis kommer med betraktelser om hans filmer och vad de kan säga oss. Ordvrängeriet är lika akrobatiskt som huvudpersonen själv (har termen “krystarkuren” använts om utedass tidigare?) och som en bonus är illustrationer från Keatons filmer strösslade över uppslagen.
Men, även om den som inte vill läsa kan njuta av Buster Keaton och materian. Håll upp boken och bläddra genom sidorna så syns en scen ur One Week utspelas på papperet.
Söndag 24 oktober uppträder jazztrion Rekon på Pygméteatern i Stockholm. Under titeln Unintentional Music for Films kommer de att improvisera till L’inferno från 1911, en film inspirerad av Den gudomliga komedin där tittaren får följa Dante ner i helvetets olika kretsar.
Rekon: Daniel Borgegård Älgå: basklarinett, flöjt och elektronik, Leif Jordansson: gitarrer och Pelle Vallgren: trummor.
Leif Jordansson är en tredjedel av Rekon och svarar så här om evenemanget: – Hela idén är att vi improviserar till filmen. Utan att ha sett filmen innan och utan att göra upp en linje som man vanligtvis brukar göra inom film scoring. Detta gör att publiken blir delaktiga och får möjlighet att själva sätta samman film och musik till en helhet. Det är förvånansvärt vad det påverkar hur man ser filmen. Vi har testat med ett par kortare filmer och det har varit mycket roligt.
Hur kom det sig att ni valde just L’Inferno att improvisera til?
– Just L’Inferno stötte jag på när jag sökte bland experimentella filmer från början av 1900-talet. Den har ett fantastiskt bildspråk och jobbar med specialeffekter på ett så naturligt sätt. Det gamla sättet att arbeta med effekter passar väldigt bra ihop med hur man skapar ljudvärldar inom improviserad musik. Det är skulpturalt på något sätt. Det gillar vi. Sedan är det en fantastisk film som bygger på en otroligt bra bok.
Hur förhåller ni er som musiker till det ni ser på filmduken – förstärker ni handligen i improvisationen?
– Vi kan välja två vägar. Den ena är att vi ser filmen för första gången och spelar med den. Då fungerar filmen som en fjärde medlem i improvisationen då vi behöver ta ställning till hur rytmen och stämningen påverkar oss som spelar. Den andra vägen är att vi inte ens tittar på filmen utan bara spelar och sedan låter publiken skapa sina egna sammansättningar. Inom konsten finns ett begrepp som kallas juxtaposition. Där jobbar man med att ställa två objekt bredvid varandra. De behöver inte ha med varandra att göra men betraktaren skapar undermedvetet ett sammanhang, just därför att hjärnan fungerar på det viset.
Något mer du vill tillägga om uppträdandet?
– Detta är en start på något vi kommer att fortsätta att experimentera med. Vi har tankar på att göra t.ex. en kväll där vi spelar till gamla dadaist-filmer eller surrealistfilmer. Då blir det mer abstrakt och musiken tillsammans med bildmaterialet skapar tillsammans nya rytm-figurer och blir som små enheter. Sedan finns det ju en mängd filmer att välja bland. Kom gärna med förslag och önskemål. Och jag hoppas få se många filmintresserade på Pygméteatern på söndag.
Alla kan väl hålla med om att pandemitiderna är tunga. Men förutom annalkande vaccination kan vi också glädja oss åt att Charlie Chaplins ikoniska gestalt än en gång rör sig bland de levande. Det är 28-årige Usman Khan i Peshawar, Pakistan, som axlat hatten, käppen och de för stora skorna. Iklädd de klassiska attributen har han ägnat sig åt att återskapa Chaplins scener från stumfilmseran på sin Tiktok-kanal.
I en intervju med Reuters säger Usman Khan att han fick idéen efter att han själv varit sjuk och tittat på Chaplin-videor.
“Jag tänkte att jag kan bli Pakistans Charlie, så att jag kan sprida glädje och komedi till människor under corona-pandemin”, berättar han.
Stumfilmsbloggen torkar en glädjetår över att Chaplins arv lever vidare. Samt tänker på att hans figur The Little Tramp nu fått nytt liv i Khans tolkning. Denne hattprydda luffare som alltid kämpade i underläge är en himla fin hjälte även för vår tid. Håll i. Håll ut. Tvätta händerna.
Tips: Det trivsamma programmet P3 Historia tar sig an Charlie Chaplins liv, i en podd som går att lyssna på här.
Programmet tecknar Chaplins livshistoria, som börjar i fattigdom och slutar i livet som världsstjärna, om än med kontroverser i bagaget. Denna stumfilmserans kanske mest kände stjärna har också ett livsöde lika gripande som hans egna filmer – med samma början i rännstenen.
Stumfilmsbloggen kan möjligen tycka att programmet skulle ha kunnat granska Chaplins relationer till tonårsflickor aningen hårdare. Det är värt att tänka på att hans två första äktenskap med då sextonåriga Mildred Harris (1901–1944) och Lita Grey (1908–1995) skulle vara olagliga i Sverige idag.
Och tja, här någonstans hamnar vi i diskussionen om skillnaden mellan verk och person. Inget nytt under solen.
